Meny Stäng

Alla är våldtäktsmän men inte min bästa vän

Senast uppdaterad, 2022-02-04, info@gratis-pengar.se

Vissa saker tror man skall vara för evigt så trodde jag också om min vänskap till min bästa vän som jag känt sen vi var riktigt små. Vi träffades på en tennisbana efter att min mormor puttat in mig till honom och sagt att vi borde spela lite tennis mot varandra. Han stod av någon anledning själv på en tennisbana och jag var där med mitt racket för att slå lite på den förhoppningsvis tomma tennisbanan hade jag tänkt. Misstänker starkt att han tänkt lika dant. Sagt och gjort vi spelade och han vann med 6-0, 6-0 och utbrast glatt efteråt ”Om du tränar lite till så kommer du att bli lika bra som mig”. Men resultatet var inte så viktigt jag hade fått en riktigt bra vän i det ögonblicket. Efter matchen följde han med hem och träffade resten av familjen och lyckades på en gång smörja min mamma genom att utbrista att det var den godaste mat han någonsin ätit när han blev bjuden på Felix fiskpinnar och potatismos. Nåväl nästa tennis match blev det faktiskt 6-3, 6-3 och matchen efter det 6-6 så jag lärde mig i varje fall att spela tennis lika bra som honom rätt fort. Sedan denna sommar har vi hållit ihop i vått och tort och upplevt många roliga minnen ihop. Allt från alperna i Österrike, sommar på Gotland, svenska fjällen, mängder med roliga fester, flickvänner som kommit och gått. Ja kort sagt allt som livet har att erbjuda. Under årens lopp har jag fått mörka en hel del för honom och återkommande är att jag inte skall berätta vad vi gjort eller gör för någon annan. Det kan vara allt från att vi sitter och spelar TV-spel, pratar om politik eller pratar med fel tjej vid fel tillfälle. Av någon anledning så skäms han för en hel del aktiviteter som han inte vill visa för andra. När det gäller att umgås med fel tjej förstår jag honom men annars så finns det inte så mycket att skämmas för.



Vid de tillfällen som han eller jag har mått dåligt har det varit en enorm trygghet att veta att den andre har funnits som stöd att kunna luta sig mot. Han blev djupt deprimerad när hans mor gick bort och kunde ringa mitt i natten och gråta ut i stor förtvivlan och det enda jag kunde göra vara att lyssna och stödja honom så gott jag kunde. En gång hade vi en djup diskussion om andra världskriget och eländet som då var i Balkan. Han tyckte att det var för djävligt att det begicks så mycket våldtäkter där nere just nu och undrade var alla våldtäktsmän kom från. Jag förklarade att kriget gör hemska saker med människor och att under de omständigheterna kan vem som helst bli våldtäktsman, även du och jag tillade jag. Då tog det hus i helvete och han sa att han aldrig skulle våldta någon och om jag skulle kunna tänka mig det ville han inte vara min vän längre. Jag förklarade att jag har absolut ingen tanke att våldta någon lika lite som jag kan tänka mig döda någon men om det blir krig blir ju allting ställt på ända. Jag fortsätter utläggningen och nämner att det finns ju en mängd böcker och filmer som visar hur hemskt allt blir i krig och att det är få friska människor som tänker så onda tankar innan ett krig drar igång. Han köper dock ingen ursäkt och vill höra en garanti av mig att jag inte kommer att våldta någon annars är dörren där och jag vill aldrig mer se dig säger han. Suck jag tvingas avlägga en ed om att aldrig våldta någon, precis som om det var det första jag tänkte göra när jag kliver ut från hans lägenhet, och vi förblir vänner.

En liten förklaring här kan vara bra att ge läsaren och det är att i ett krig blir mörkret så kompakt så människor begår de mest brutala hemskheter. Det finns de som följer med på allt och visst finns det de som gör motstånd. Det finns även de som hellre tar sitt eget liv än att begå övergrepp av alla de slag.

Efter denna lilla incident rullar livet på som vanligt och vi blir äldre och skaffar flickvänner som blir fruar och utan att man hunnit fatta något står vi där båda två med ett par barn var. Vår vänskap är dock stark och jag betraktar honom mer eller mindre som min bror. Så pass mycket så att när jag träffar mina bröder brukar även han vara med. Åren går och Sverige förändras politiskt och han går från stenhård Socialdemokrat till en ännu hårdare Sverigedemokrat. Han inser att Sveriges förändring inte är helt positiv och tycker om att prata politik med mig och jag har ingenting emot det. I denna veva skall vi gå ut och äta middag med mina bröder och vi skall träffas på en restaurang nära honom. I detta läge så säger han att jag absolut inte får prata politik eftersom det kan komma fram att han då sympatiserar med Sverigedemokraterna. Jaha, ok säger jag. Jag kan lova att inte ta upp ämnet men om någon frågar mig något kommer jag att svara på den frågan säger jag. Det får jag inte göra säger han och menar att det kan bli pinsamt för honom eftersom det kan finnas någon han känner på restaurangen. Dessutom så får inte mina bröder under några omständigheter få reda på hans sympatier för Sverigedemokraterna. Jag förklarar att jag inte kommer berätta för mina bröder eller börja prata politik det kan jag lova. Det räcker dock inte för min vän som blir rosenrasande och säger att så kan man inte göra. Det hela slutar med att vi lägger på luren och det kommer att ta ett år innan han ringer upp och ber om ursäkt. Vårt förhållande är dock allvarligt skadat och jag förmodar att det här var början på slutet.

Nu händer ett par saker i snabb takt som jag inte alls hänger med på. Jag får ett SMS där han är riktigt förbannad på att jag har sagt att jag tjänar mer än han och hans sambo tillsammans. Jag blir riktigt förvirrad. När skall jag ha sagt det, i vilket sammanhang och hur i all världen kom det sig att jag sagt det? Det är en uppgift som inte ens stämmer. Jag och min fru tjänar inte mer än vad min vän och hans sambo tjänar tillsammans. Han är riktigt förbannad och då jag inte förstår något alls så ber jag om ursäkt för det men förklarar samtidigt att det måste sagt under en extremt korkad diskussion eftersom det inte är sant. Han hävdar vidare att min fru också blev upprörd över detta. Jag ringer upp honom och först vägrar han svara men när han tillslut lyfter luren förklarar han att det var på en fest för ca 10 år sedan som jag sagt detta och min fru till och med bad om ursäkt för det där och då. Jag ber återigen om ursäkt men blir inte klokare av allt detta. Jag tar senare upp detta med min fru och hon blir skogstokig på min vän. Hon känner inte igen incidenten och hon har minne som en uggla så det är få saker som undgår hennes minne. Ett sådant uttalande borde hon komma ihåg tycker hon och speciellt om hon har tvingats gå emellan och be om ursäkt. Nåväl vi droppar detta för nu och går vidare. Allt verkar vara frid och fröjd om än lite ansträngt men vi har överlevt värre saker. Det går ett år och allt känns bra mellan oss när han helt plötsligt slutar att svara på mina samtal eller mina SMS. Eftersom han inte svarar vet jag ju inte vad som har hänt. Under sommaren skulle vi träffas och grilla hemma hos mina bröder och vännen skulle dyka upp. Han kommer dock inte och jag får sedan höra att han hade frågat om jag skulle komma och när han fick reda på att jag skulle vara där så svarade han helt enkelt att då ville han inte komma. Ridå ner.

Jag har nu avpolletterat min bästa vän och tänker inte kontakta honom igen. Skulle han ringa så får vi ta det därifrån men jag har väldigt svårt att se att så kommer att ske. Om han ringer eller försöka kontakta mig igen får jag uppdatera denna sida.

Dela gärna