Sedan två år tillbaks så umgås jag inte längre med min bästa vän. En vän som jag har känt sedan vi var riktigt små och vi har gjort allt tillsammans under åren. Han har varit som en bror för mig och hela familjen har omfamnat honom som den fjärde brodern. Det har varit så pass självklart så att när vi tre bröder träffats har han också varit med. Jag kommer inte att gå djupare in på vad som hänt men det kan du läsa här för att få en förståelse för händelseförloppet. Nu till det riktigt sjuka som hänt det senaste halvåret. En av mina bröder träffar nu regelbundet min gamla vän och min bror nämner att min son har fått cancer. Min gamla vän blir riktigt berörd och säger att han nu måste gräva ner stridsyxan och ringa mig. Men det gör han inte utan livet rullar på som vanligt och min bror säger att jag måste sluta bråka med min gamla vän. Jag blir enormt irriterad på min brors formuleringar eftersom det inte är jag som gjort något. Det är för övrigt samma formulering som min bror ofta återkommer till när det gäller konflikten till mamma. Nåväl min bror och min gamla vän umgås flitgt och träffar varandra rätt ofta vilket gör att de pratar en hel del men inte ringer min gamla vän upp mig utan han bara upprepar ”att det är så synd att vi inte umgås” och ”jag måste ringa honom” för min bror som då tror på honom.
Mamma också
Min gamla vän är ju som sagt nästan en del av vår familj och nu vill det sig inte bättre än att nu träffas min mamma, min bror och min bästa vän. För min del är det en perfekt kocktail av gift men de har trevligt och naturligtvis kommer jag på tal. Efter denna historiskt roliga upplevelse så ringer min mamma upp mig och berättar att hon träffade min gamla vän och kommer med en massa olika förslag på livshöjande idéer och saker som jag måste göra. Min gamla vän tyckter att det är ”såååå tråkigt att vi inte umgås längre” och ”vi har ju haft så roligt ihop” berättar min mamma. Vidare så förstår hon inte varför inte jag slutar att bråka med honom. Det är ju bara att ringa upp och be om ursäkt.
Jag kommer inte ringa
Jag kommer inte ringa upp min vän och be om ursäkt för något som min vän har hittat på utan att ens anklaga mig för det. Han bröt kontakten utan förklaring eller motivering och det är enormt svårt att försvara sig mot det. Detta sker alltså efter ca 45 års vänskap. Men det jag har förstått är att han är enormt svartsjuk på att jag har mer pengar än honom. Han är så sjukligt störd av det så att han vägrade att komma och hälsa på mig i mitt nya hus eftersom det skulle påminna honom om att jag har det bättre än honom. När jag då upprepade gånger bjudit in honom till mig så skall han ha stört sig på det men inte direkt framfört det speciellt tydligt utan det skulle jag har förstått. Det är en sak jag förstått att han stört sig på en annan är att han själv är sjuk vilket är jobbigt för honom men jag kan ju vara där och stödja honom men i stället valde han att stöta bort mig. Hur hade du löst detta problem? Skicka gärna ett DM eller kommentera nedan.
Hej Linus!
Jag vet hur det känns. Jag har varit om det tidigare. Jag har varit i båda sidorna av situationen.
Om det är så att mängden ekonomiska resurser styr en relation då kan inte vi prata om någon av de fyra kärleksformerna kända. Alltså han är inte din vän. Man kan vara vänner så länge man har ett utbyte med varandra. Riktig vänskap eller kärlek står sig i med- och motgångar.
Du vet anledningen varför han bröt relationen med dig – avund pga pengar. Pengar är så viktiga för honom, hans identitet att han känner en mindrevärdskomplex i din närvaro. Alla klarar inte av att stå i skuggan av någon som är bättre än dem. Det är en bedrift att kunna bundra andra utan att förminska sig själv och tvärt om. Så han mår dåligt i din närvaro. Du gör honom att känna sig liten. Jag vet inte hur mycket ni pratar om pengar men har du skrytit mycket? Det kan också ge ett avsmak i relationen. Hur som helst meningen är att ni båda ska lära er att vara finkänsliga gentemot den andres ego. För om man får människor att känna sig mindre värda är det ingen bedrift heller. Om jag vore dig, så skulle jag försöka förstå honom och förlåta, samt gå vidare.