Senast uppdaterad, 2025-07-31, info@gratis-pengar.se
Ett av mitt livs största svek – och en lägenhet som gick upp 2,5 miljoner
Jag var 22 år gammal och hyrde en bostadsrätt i andra hand. Det fanns en option: jag kunde få köpa den om det dök upp ett tillfälle – och nu hade det gjort just det.
Priset var 220 000 kronor. Ja, det var andra tider då, men för mig var det ändå en enorm chans. Jag hade gjort kalkyler, räknat på avgift och ränta och sett att det skulle gå runt. Jag hade inte fast jobb, men jag jobbade. Och jag var övertygad om att jag skulle fixa det.
Det enda hindret? Banken krävde borgensmän. Och då fanns bara ett alternativ – mina föräldrar.
Middagen
Jag bjöd in dem till lägenheten. Lagade spagetti och köttfärssås. Visade runt, berättade om området, pratade om framtiden. Hoppades att de skulle se det jag såg – en möjlighet att ta nästa steg i livet.
Vi pratade i timmar. Jag försökte förklara att jag inte var ett vårdslöst barn. Jag var 22 år och redo att ta ansvar. Allt jag behövde var att de litade på mig – inte med pengar, men med sitt namn.
När samtalet var över och kaffet uppdrucket, kom beskedet:
”Nej, det är för osäkert.”
Jag hade inget fast jobb. Det var mycket pengar. Och bostadsmarknaden i Stockholm kändes ostadig.
Efteråt
Tre veckor senare tvingades jag flytta hem igen.
Och som om det inte vore nog: lägenheten köptes av en bekants vän.
Hon bjöd till och med in till inflyttningsfest – i ”min” lägenhet.
Katastrof är ett milt ord.
Idag går liknande lägenheter i området för runt 2,7 miljoner kronor. Jag hade fått den för 220 000. Och trots att jag inte hade fast anställning då, har jag jobbat oavbrutet sedan dess. Jag hade klarat det. Det vet jag.
Det riktiga sveket
Det här handlar inte om pengar. Inte egentligen.
Det handlar om förtroende.
Jag kände mig inte bara avvisad – jag kände mig misstrodd. Jag behövde inte att de betalade något åt mig. Jag behövde att de trodde på mig, att de stod bakom mig när det gällde.
De vågade inte – och det svider än idag.
Till alla föräldrar
Om du har barn som kämpar, som jobbar, som försöker ta ansvar –
våga tro på dem.
Vad är det värsta som kan hända?
I mina föräldrars fall?
De hade i värsta fall fått betala några månaders avgift. Sedan kunde lägenheten ha sålts. Men istället för att ta en liten risk, fick jag ta hela smällen.
Och det gjorde ont.
Läs mer
