Det var en av de värsta veckorna i mitt liv. Det började med att jag kallades in till chefens kontor. Jag hade anat att något var på gång, men inte att det skulle sluta så här. ”Vi måste tyvärr avsluta din anställning,” sa han. Orden kändes som en hård knytnäve i magen. De senaste månaderna hade varit tuffa på jobbet, men jag hade aldrig trott att det skulle sluta med att jag fick sparken. På vägen hem satt jag som död i tunnelbanan och försökte förstå vad som just hänt. Hur skulle jag berätta detta för min familj? Skammen, oron, känslan av att ha misslyckats höll på att kväva mig. Det enda positiva var att jag fick en snäll uppsägning. Jag fick lön under tiden som jag sökte nytt jobb. Något som jag tänkte utnyttja till fullo.
Läs hela inlägget här.