Senast uppdaterad, 2022-04-24, info@gratis-pengar.se
Ett otroligt tungt och känsligt ämne att skriva om och i detta läget är det mer än välkommet att jag är anonym och min familj inte känner till denna site. Det finns ju naturligtvis en stor risk att de får nys om siten och förklarar mig persona non grata i samma ögonblick som de läser igenom mina texter. Nåväl hur som helst så tänkte jag skriva några rader om min pappa. När jag var ett år tog min mamma mig under armen och lämnade min far medans han var på jobbet och lämnade bara en lapp på bordet att hon åkt hem till mormor. Hon nämnde ingenting i det läget att hon varit otrogen med en gemensam bekant och de hade inte heller haft bråk eller något liknande så för min far blev det en stor chock den dagen han kom hem från jobbet. Han slängde sig på telefonen och ringde svärmor för att höra vad som hänt men samtalet blev inte vad han förväntat sig. Han fick höra saker som ”Din djävla invandrare du kan ta första bästa båt hem igen, du har ingenting i Sverige att göra längre” och mycket värre. Vad min mamma sa i detta och följande samtal till min pappa vet jag inte för det är för hemskt för att han ens skall vilja berätta. Efter detta samtal tog det 17 år innan de kunde vara under samma tak igen. Med det sagt så förstår förmodligen alla läsare att jag vuxit upp hos min mamma. Jag upplever dock att jag har haft en far i hela mitt liv och vi har haft bra kontakt med varandra under alla år och vi har träffats och pratat i telefon regelbunden. Dock så har jag en syster som är några år yngre som är född och uppvuxen med pappa och det är ljusår i skillnad hur hon och jag behandlas. Inte så konstigt förutom att varken min pappa eller min syster upplever det som att det är någon skillnad på hur han behandlar henne och mig.
Det sista året har vi alla vetat om att pappa har cancer och går på behandling men förra veckan kom så beskedet som vi inte ville höra. Behandlingen tar inte längre och det enda sjukvården kan erbjuda är palliativ vård. Min syster är av naturliga skäl helt förkrossad och min pappas sambo (som inte är min systers mamma) ännu mer förstörd. Jag är naturligtvis inte glad men samtidigt väldigt besviken och jag skall berätta varför. Jag har under hela mitt liv känt att jag haft min pappa på nåder, det är en relation som hela tiden vaktats av en i mina ögon rätt elak styvmor. Inte min pappas nuvarande sambo utan min systers mamma som dock är död sedan 16 år tillbaks. Jag har hela tiden känt en oro för att om jag bråkar eller gör något så kommer jag att förlora det förhållande vi har så under hela mitt liv har jag aldrig sagt emot eller varit till besvär. Det som händer nu får mig att bli helt rosenrasande. Sedan jag träffade min fru har min mamma varit på mig och min familj och det har varit så illa att jag varit tvungen att helt hålla avstånd från mamma under långa perioder. Nu när pappa ligger inför döden vill han att jag skall sluta bråka med mamma och skärpa till mig. Inte kan du bråka med din mamma säger han. När jag försöker förklara hur det är och till och med påminner honom om att han varit rosenrasande på denna kvinna i 17 år så svarar han bara att det är glömt nu och det var så länge sedan. När jag nämner att jag befinner mig mitt i kaoset med mamma just nu och att det bara inte går eftersom jag helt enkelt inte orkar får jag svaret att jag är en hemsk unge som inte kan umgås med min egen mor. Jag får för första gången i mitt liv en rejäl utskällning av pappa och det som sårar mest av allt är att jag inser att han hellre vill ställa in sig hos mamma en sista gång och helt medvetet väljer bort mig och min familj. Det finns ingenting som hindrar pappa från att träffa mamma utan att jag är med men han föreslår gång på gång att jag skall sätta mig i bilen och åka till honom med min mamma något som jag vägrar. Det hela slutar med att mamma får skjuts till pappa av min lillebror som inte är son till min pappa. Rörig familjebild? Inte speciellt, rätt klart ändå när man tänker efter.
Mamma och pappa skildes när jag var ett år gammal. Mamma har två nya barn och pappa har ett nytt barn. Inga konstigheter alls i dagens samhälle.
För att göra mitt liv värre så har min äldsta son precis gått in i väggen och har det väldigt jobbigt just nu. Min ventil är att skriva av mig vilket jag tycker är skönt. Men jag och min fru gör allt vi kan för att hjälpa sonen.
Vi skall åka iväg och träffa pappa någon gång under påsklovet, mamma har jag satt i karantän. För den som undrar så eskalerade problemen med mamma under sista tiden så till den grad att vi var tvungna att inte hantera hennes telefonsamtal. Mer om detta i senare inlägg.
Det som hände igår ställer saker och ting på sin ända eftersom min pappa gick bort idag (2022-04-24). Han gick bort för bara några timmar sedan när jag skriver detta. Efter en tung natt där vi vakade över honom somnade han tillslut in. Huvuddelen av denna text är skrivet ca en månad innan hans bortgång och jag har bara lagt till detta sista stycke. Om någon undrar varför jag ens skriver detta så är det för att jag upplever det som ett väldigt skönt att ventilera min sorg och jag tackar och bockar för alla kondoleanser jag fått via social medier. Kan också nämna att nya detaljer dykt upp som gör att jag helt och hållet väljer att förlåta min pappa för hans beteende i slutskedet och lägger all skuld på mamma som tydligen pressade på in i det sista för att pappa skulle få mig att ”vara snäll mot mamma”. Pappas nuvarande sambo har berättat flera detaljer som inte är så smickrande för min mamma.
