Senast uppdaterad, 2023-01-30, info@gratis-pengar.se
Den som har hängt med i svängarna har säkert insett att jag har ett rätt så komplicerat förhållande till min familj. Min mor lider av något som närmast kan liknas narcissism och mina bröder har under alla år sopat hennes beteende under mattan och sagt att jag får lov att stå ut med att hon är lite jobbig ibland. De håller med om att hon kan säga klantiga kommentarer men mer medhåll än så får jag inte. I och med pappas bortgång i våras så tog det hus i helvete när jag ville ha ut min del av arvet och min syster förklarade för mig att hon inte ville se mig något mer. Pappas sambo var minst lika jobbig och berättade en hel del hemska saker som jag redan berättat om. Men det var inte det jag skulle berätta nu.
Öl och lite mer öl
Jag kan inte sticka under stolen att det är härligt att träffa mina bröder och ta en öl eller två även om det sticker i skinnet att vi har problemet med mamma. Det ligger över oss som en blöt filt varje gång vi träffas. Jag kunde inte låta bli att ta upp ämnet men höll på att ramla av stolen när min ena bror berättar att nu har han exakt samma problem med mamma som jag berättat om i över 20 år. Han till och med citerade hennes mesta ursäkter ”Jag vill ju bara vara snäll”, ”Jag är inte elak”, ”Jag menade inget illa med det” och till slut favoriten ”Men mamma gjorde alltid så mot mig”. Dessutom berättade han vidare att han och hans fru är väldigt ledsna på mamma och säger ifrån hårdare och hårdare nu för tiden. Vi hade en lång diskussion om detta och jag måste säga att det kändes väldigt bra och dåligt på en gång. Bra att någon äntligen ser vad jag och min fru genomlidit under alla dessa år och förstår oss. Dåligt och ledsamt att mamma är så otroligt korkad som utsätter oss för detta.
Mamma
Vid ett samtal som jag hade med mamma för ett par år sedan frågade jag henne om hon inte kunde sluta upp med dumheterna och bara vara snäll istället. Hon blev helt blindgalen och svarade att hon har rätt att säga vad hon vill. Vidare så förklarade hon då att alla säger dumma och elaka saker hela tiden och hon kan inte ansvara för om hon säger fel saker. Dessutom så skall inte jag vara så känslig fortsatte hon. Ett väldigt populärt sätt hon försöker slingra sig på när man konfronterar henne är att säga ”Nä, så har jag inte sagt!”.
Nazist
Mina bröders far har anklagat mig för att vara nazist och sedan dess har jag inte sett eller hört av honom. Tydligen så är han åtminstone ångerfull nu och ångrar vad han sagt. Det känns också rätt så skönt. Jag kommer dock inte att kontakta honom i detta liv. Vill han be mig om ursäkt så vet han var jag bor mer än så har jag inte att säga om saken.
Konfliktmedlare
Min andra bror däremot är inte riktigt med på tåget utan tycker att jag och mamma skall gå till en konfliktmedlare av något slag för att få slut på bråket i familjen. Han verkade helt ha missat detaljen som vi suttit och pratat om hela kvällen. Han var ändå nykter eftersom han skulle köra bil hem. När jag surt påpekar det dagen efter blir han arg för att jag märker ord och verkar komma ihåg allt han säger. Problemet med hans beteende är att det mer och mer liknar mammas då han inte ser problemet utan skyller på andra saker. Men jag förstår att han börjar ruttna på hela historien och mitt eviga tjat som han ser det. Han tycker att vi bara skall dropp allt och vara som en vanlig familj och inte ta upp allt gammalt groll. Jag kan dock inte gå vidare alls utan att få någon slags upprättelse och vad nästa steg i dramat blir vet jag inte.
Den stora frågan?
Skall jag förlåta min familj eller kräva en ursäkt? Eller skall jag bara sitta och vänta på en ursäkt? Det fjärde alternativet är ju att inte göra något alls. Finns det något annat alternativ? När det kommer till min mamma så kan hon inte be om ursäkt där är det helt kört så jag har börjat sikta in mig på att försöka få till en normal relation med mina bröder men de är så pass mycket under mammas inflytande så att det kan vara kört.
adfive