Senast uppdaterad, 2022-04-21, info@gratis-pengar.se
Ibland kan livet vara extra hårt och jobbigt. Som den dagen då vi fick en lapp på vår bil med texten ”Det ska bli så skönt när ni flyttar era djävlar!”. Lappen satt på vår bil och saknade avsändare. Vi visste inte då vem som lagt dit lappen och när vi satte oss ner och funderade på vem som skrivit den kom vi fram till att det kunde var i princip vem som helst av en mängd olika personer som vi haft diskussioner med under våra år i orten. Att bo i ett radhus i orten idag och vara svensk är inte det lättaste. Vi hade letat efter ett nytt hus i flera år och när vi äntligen hittade ett hus som vi hade råd med var vi inte sena att slå till. Priset var precis lagom för att vi skulle kunna flytta in i huset och dessutom göra en snabb renovering på det sätt som vi ville. Sagt och gjort, vi köpte huset och la ut vårt radhus till salu vilket naturligtvis alla grannar snabbt fick reda på. Det var i denna veva som den numera berömda lappen hittades på vår bil. Vi visste som sagt inte vem det var då och vi vet det inte heller nu även om vi har våra misstankar. Var de mannen som hade mordhotat mig? Var det grannen som redan för flera år sedan sa åt mig att jag skulle flytta för han ville ha bättre grannar? Var det den andra grannen som sa att hennes bror skulle ta hand om mig? Kanske kunde det vara mannen med stora bilen som tog upp hela parkeringsplatsen och blev sur för att jag sa till honom? Jag tror inte det var kvinnan som slängde matsopor i skogen och ogillade att jag nämnde att man inte fick göra så? Kartongmannen tror jag inte det var trots att jag hittade hans kartonger i skogen. Föräldrarna till den lilla mörka flickan som cyklade runt i området och så att alla att de var idioter misstänker jag inte eftersom hon knappast berättade för sina föräldrar att jag bad henne sluta vara så elak. Familjen som hela tiden slängde sina elektriska maskiner i sopcontainern strök jag tidigt från listan över misstänkta precis som den underliga mannen som la sina påsar med tidningspapper bakom garaget istället för i återvinningscontainern. Knarklangaren hade jag inget att göra med och honom tog polisen utan att jag gjort något så det kunder inte vara han. Familjen som skrek åt oss att vi parkerade bilen på parkeringsplatsen nära deras bil går dock inte helt att stryka som skyldig. Nåväl svenskarna som vi pratade med var alla ledsna och önskade att de själva kunde flytta från området men beklagade sig att de inte hade råd och var tvungna att bo kvar. Invandrarna, med några få undantag, såg däremot fram emot att bli av med en jobbig svenne som sa till om någon gjorde fel och bröt mot områdets regler.
Nästa granne är knarkkung
I början förmodar jag att alla mina närmsta grannar var överlyckliga när jag flyttade och de fick in en invandrare som var som dom till granne. Med facit i hand börjar jag tro att de saknar mig utav bara helvete. Det har nämligen kommit till min kännedom att den nya grannen med största sannolikhet är knarkkung av något slag. Polisen gör återkommande razzior i mitt gamla hus och på parkeringsplatsen byter stora paket regelbundet ägare. För att göra situationen ännu värre är han någon som definitivt bryter mot alla tänkbara regler, skrivna som oskrivna, vilket gör livet extremt jobbigt för alla. Som om inte det räckte att han sätter skräck i hela området så har även ett av barnen till min gamla granne, en granne som tyckte att jag kunde flytta därifrån, börjat sälja knark. Det gamla ordspråket ”Man vet vad man har men inte vad man får!” har aldrig passat bättre.
